Steg 1, katten sövs
Först en spruta med lugnande under nacksinnet. När katten sedan är ordentligt trött får hon en spruta med sövningsmedel, och en spruta med smärtstillande.
Steg 2, kontroll av sövningsdjup
Vi kontrollerar att katten sover ordentligt och att hon inte känner någon smärta. Eftersom katter sover med öppna ögon under narkos, får hon lite tårersättning för att inte hornhinnan ska torka.
Steg 3, rakad och lagd tillrätta
Magen är rakad och tvättad. Under operationen får hon ligga på rygg i en mjuk bädd.
Steg 4, indukning
Området där magen ska öppnas dukas in för att undvika förorening av såret under operationen.
Steg 5, buken öppnad
Snittet i huden är lagt, genom de tre lagren in till bukhålan - huden, underhuden och bukhinnan. Ena livmoderhornet (blå pil) och ena äggstocken (röd pil) är upplyftade. Bägge äggstockar måste tas bort i sin helhet för att katten ska sluta löpa och inte kunna få ungar. Del av livmodern tas också bort, den del som blir kvar i buken kommer att tillbakabildas i avsaknad av äggstockar. Såret är cirka 1,5-2 cm långt på en normal katt. Är den överviktig behövs det mer plats för att komma åt, och såret blir längre.
Steg 6, ligering av äggstocksligament
Innan man klipper bort äggstockarna måste man knyta av (ligera) ligamentet mellan äggstock och njure, samt blodkärlet. Det gör man med en speciell tråd som löses upp inne i buken efter några veckor. Då har kärlet slutit sig. Detta är det mest kritiska momentet i operationen, ligaturen ska dras åt på rätt plats och precis lagom hårt.
Steg 7, äggstocksligamenten avklippta
Bägge sidors äggstocksligament är nu ligerade och avklippta. På katt och hund består livmodern av två horn som möts vid livmoderhalsen, just där den blå pilen pekar.
Steg 8, livmodern klipps bort
Sista ligaturen är lagd, nu är det bara att klippa bort livmoderhornen och de små äggstockarna som sitter i änden på varje livmoderhorn. Klipper gör jag strax ovanför knuten på livmoderhalsen som syns på bilden.
Steg 9, suturering
Operationen är klar, nu återstår bara att sy (suturera) ihop buken. På bilden syns hur jag syr ihop huden, men innan dess har jag sytt ihop bukhinnan. Tråden jag syr med är tillverkad av polyglykolsyra, och kommer att lösa upp sig efter några veckor. Då är både bukhinna och hud läkta.
Honkattskastrering
I dagligt tal säger de flesta "sterilisera" när det gäller honkatter, men faktum är att det inte förekommer att detta utförs, åtminstone inte i Sverige. Att kastrera innebär att äggstockarna avlägsnas, katthonan kommer inte att löpa mer och kan inte få ungar. Om man skulle sterilisera skulle man knyta av äggledarna och lämna äggstockarna kvar. Katthonan skulle i så fall fortsätta att löpa men inte kunna få ungar.
Hos oss lämnas katten in på morgonen strax efter kl 8. Den ska vara fastad i 12 timmar, dvs inte få någon mat att äta men däremot är det helt ok att dricka vatten.
Vi söver alla katter med injektioner till s k dissociativ anestesi, vilket är den gängse normen för kattkastrering i Sverige. Katten opereras under förmiddagen, och är oftast färdig att gå hem efter lunch. Då är hon vaken, men i vissa fall lite groggy efter narkosen.
Vi skickar alltid med en krage som måste sättas på ifall hon vill slicka på såret. Det är viktigt, eftersom det annars lätt blir inflammerat. En del katter lämnar sina sår i fred, och behöver därför inte ha kragen på sig. Stygnen försvinner av sig själva inom några veckor. Såret brukar vara helt läkt efter cirka 10 dagar. Under den tiden är det viktigt att katten vistas inomhus, och får under inga omständigheter släppas ut med krage på sig, skaderisken är stor.
Till vänster ser du en bildserie som förklarar stegen i en normal honkattskastrering, såsom jag utför den. Olika kirurger har olika metoder, men huvuddragen skiljer sig inte nämnvärt. Om du har tänkt dig att lämna in din katthona för kastrering vet du vad som väntar den, och om du redan fått ingreppet utfört vet du hur det gick till.
Riskerna vid ingreppet är försvinnande små. Naturligtvis är det alltid en liten risk med sövning och operation, men det är oerhört sällan något verkligen inträffar, friska katter tolererar narkos väldigt, väldigt bra, och en kastrering är ett rutiningrepp. Det kan vara tryggt att veta ändå att det finns möjlighet till intubering och syrgasgiva på mottagningen om olyckan mot all förmodan skulle vara framme.
/Mats
Foto: Ingela Persson ©2009
Text: Mats Österholm ©2009
Ingen av bilderna, texten eller delar därav, får användas i något sammanhang utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.